M/Y IAN byggdes vid Ängholmens varv i Långedrag, vid inloppet till Göteborgs södra skärgård. Platsen har en lång maritim historia, med rötter i lotsväsendet och en produktion som sträckte sig från arbets- och lotsbåtar till skärgårdskryssare och större motoryachter.

För IAN:s historia är varvet inte en bakgrundsdetalj, utan en del av båtens identitet. C.G. Pettersson ritade henne, men det var på Ängholmen som ritningen blev ett skrov, ett däck, en överbyggnad och en färdig motoryacht.

Från lotsvarv till träbåtsvarv

Ängholmens varv grundades vid mitten av 1800-talet av Lotsverket. Från 1905 ägdes det av lotsarna vid Ängholmens lotsstation, som bildade AB Ängholmens Varv. Under de tidiga åren byggdes framför allt mindre träbåtar, däribland lots- och räddningsbåtar. Den sortens hantverk, båtar som skulle tåla väder och användas ofta, bildade en stabil grund när varvet senare byggde mer förfinade fritidsbåtar.

Varvsarbetare vid Ängholmen
Rast vid varvet i Långedrag.

Ängholmen låg också på rätt plats. Långedrag var redan vid sekelskiftet 1900 en viktig miljö för segling och båtliv, och när Göteborg växte västerut blev området allt mer förknippat med badliv, segling och sommarboende.

Janne Jacobsson och Stjärnbåten

En av de viktigaste personerna i varvets historia var båtbyggaren och konstruktören Janne Jacobsson, verkmästare vid varvet. År 1913 ritade och byggde han ungdomsbåten Joyce för Göteborgs Kungliga Segelsällskap. Joyce kom senare att bli förebild för Stjärnbåten, en av de mest långlivade svenska entypsklasserna, och 1927 beställde GKSS tjugo båtar efter hennes form.

Janne Jacobsson
Janne Jacobsson, verkmästare och konstruktör vid Ängholmen.

DigitaltMuseum beskriver Ängholmens båtvarv som ett av de varv som byggde många skärgårdskryssare, med 15–55 kvm-jakter under perioden 1910–1940. Skärgårdskryssare och välbyggda entypsbåtar krävde precision: de skulle vara lätta, starka och formriktiga.

Stjärnbåtar under kappsegling
Stjärnbåten, med rötter i Ängholmens Joyce från 1913.

Bredden i produktionen

Ängholmen byggde inte enbart segelbåtar. Under 1910-talet byggdes även större fiskebåtar, och varvet hade koppling till mer exklusiva konstruktioner. Motoryachten Matchless byggdes 1916 som Trollet vid varvet för direktör Harald Holmberg vid Göteborgs Tändsticksfabrik, med Janne Jacobsson som konstruktör. Det ger bilden av ett varv med stor bredd: robusta yrkesbåtar, lättare kappseglingsbåtar, skärgårdskryssare och större motorbåtar.

En period av förändring

Under 1910- och 1920-talen bytte varvet ägare och form flera gånger. År 1917 sålde Karl Rudolf aktiemajoriteten till Ivar Lignell, och från 1920 arrenderades en del av varvet ut till Adolf Lager. År 1924 beslutades att bolaget skulle sättas i likvidation, vilken avslutades först 1929.

IAN byggdes alltså under en övergångstid. Hon byggdes 1928, samtidigt som den äldre bolagsstrukturen närmade sig sitt slut och innan Adolf Lager 1931 tog över verksamheten under namnet Ängholmens Yacht & Motorbåtsvarv. Hennes byggår sammanfaller med slutet av 1920-talets högkonjunktur.

IAN byggs på Ängholmens varv
IAN byggs, 1928.

IAN byggs på Ängholmen

När H.G. Turitz beställde IAN var valet av Ängholmens varv naturligt. Varvet låg i Göteborgs båtlivsmiljö, nära Långedrag och Saltholmen, och hade erfarenhet av avancerad träbåtsbyggnad. C.G. Pettersson ritade båtar för många varv, men alla hade inte samma förutsättningar att bygga en större mahognyyacht med den precision som krävdes.

IAN var drygt tolv meter lång, kravellbyggd och helt i mahogny, med överbyggnad, salong, pentry, kojer och maskinrum. Samtida uppgifter anger en kraftig sexcylindrig Sterlingmotor på 150 hk och en provfart på nära 20 knop. En linjeritning blir inte en bra båt förrän bord, spant, köl, däcksbalkar och överbyggnad passas ihop i verkligheten. Ängholmens båtbyggare var den praktiska länken mellan Petterssons ritbord och den färdiga IAN.

SINGUN och den fortsatta Petterssonkopplingen

Ängholmen fortsatte att bygga båtar med stark koppling till den klassiska svenska båthistorien. Ett exempel är SINGUN, en C.G. Pettersson-ritad ketchriggad utomskärsmotorkryssare i mahogny, byggd 1934 vid Ängholmens Yacht- och Motorbåtsvarv, som 2025 tilldelades MYS Historic Classic vandringspris Svanhalsen. IAN var alltså inte en enstaka Petterssonkonstruktion på varvet.

SINGUN under gång
SINGUN, en C.G. Pettersson-ritad motorkryssare byggd på Ängholmen 1934.

Ängholmen i dag

I dag är Ängholmens varv inte längre ett traditionellt träbåtsvarv, utan drivs som marina med båtplatser, vinterförvaring och småbåtsservice. Men historien finns kvar. Ängholmen är fortfarande en maritim plats, där lotsar, båtbyggare, konstruktörer, seglare och senare marinverksamhet har avlöst varandra under lång tid.

Varvets betydelse för IAN

C.G. Pettersson ritade många båtar, och flera varv byggde hans konstruktioner, men varje varv gav båten sin praktiska form. Det var båtbyggarnas händer som avgjorde hur ritningen omsattes i trä, och deras bedömningar av virke, passning och infästningar som avgjorde hur båten skulle hålla över tid.

Att IAN fortfarande finns kvar nästan hundra år senare beror inte enbart på senare restaureringar, utan också på att grundarbetet var tillräckligt gott för att tåla ett långt liv. IAN:s historia börjar inte först när hon sjösattes. Den börjar på ritbordet hos C.G. Pettersson och fortsätter på slipen vid Ängholmen, där mahognyn formades till det skrov som fortfarande bär henne.